Nu går det undan, inte ens 1 månad kvar så är jag tillbaka i skolbänken...

Denna helgen fick vi äntligen flyttat, känns så skönt. Blev riktigt stressigt men så går det när man försöker att få de avklarat så fort som möjligt och om man är 2 vuxna och 2 ungdomar som ska få det till att flyta på.

MEN, nu har vi lärt oss att man inte ska förlita sig på andra utan däremot inse att vi klarade av det själva... Att bjuda på flyttkaffe och mat till de som hjälpte till blev ju billigt å andra sidan och inte behöver vi oroa oss för att folk ska fråga oss om hjälp när vi inte fick så värst mycket...

När jag kom till jobbet igår så var det som vanligt men under dagen så började jag må sämre, tror att det mesta kommer ikapp nu, mår allt annat än bra men jag kan inte stanna hemma, får kämpa lite till då det endast är 14 dagar kvar att jobba, det förlängdes igår igen med några dagar.

Efter jobbet är klart så måste jag vila, känner mig helt slutkörd, lösningen är inte att ta värktabletter och bita ihop för i längden kommer det ikapp. Fick en utskällning av min mamma igår som reagerade på att jag inte verkade må bra, men jag hinner inte gå till läkare, och att lista om mig till den vårdcentralen jag jobbar på för ett enda besök är bara så jäkla onödigt. Vikten har rasat och det känns som att hälsan följer i dess spår men snart är jag ledig så att jag får kolla upp vad som händer, borde även kolla NÄR och OM jag får en årskontroll, det har ju för fasen gått snart 1½ år sedan mig gbp-op och ingen har kollat upp mig... 

Nu ska jag sätta fart så att jag kommer iväg till jobbet..

ps! om någon försökt nå oss på hemtele så kan jag bara säga att telia strular så vi har varken tele eller internet, det skulle ta upp tll 4 veckor att fixa även om vi sa från början att vi ska flytta, när vi ska flytta och att det ÄR ett comhem hus ... Tur att det finns andra bolag som kan räta upp deras slingriga stil.... Under tiden så når man oss på mobilerna...

Tjingeling