Dagen började med glädje men övergick i besvikelse, tror jag...  

Är inte riktigt säker på hur jag ska tolka detta...

Lika bra att ta itu med några saker innan allt blir värre, en sak i taget och följa  prioriteringslistan är det som gäller för mig...

En dag kanske jag inser att jag inte ska hoppas, måste lära mig att inte tro...

Ensam är stark, måste se det på detta viset för några andra allternativ finns inte... 

Sveken och besvikelserna får det bli stopp på, kanske dags att bara bryta upp och köra sitt egna race...

Kommer inte att kommentera vad jag menar för det finns ändå ingen som fattar, för ingen känner mig tillräckligt för att ens kunna försöka förstå...

Ett leende eller skratt betyder inte att en person mår bra, men det är lättare att skämta till det än att försöka förklara...

Livet går vidare oavsett...

Snart är jag i mål, om x kg så är jag normalviktig...   

Jäklar vad skönt det känns, med lite mer träning och en jävlar anamma så ska det gå...

Ser verkligen fram mot denna sommaren som kommer, förra sommaren var ett helvete då jag inte fick bada eller svettas så det var en jävla pina    

Under min resa så har det varit en jäkla kamp, både fysiskt och psykiskt, men när jag klev upp på vågen imorse så blev jag glad, riktigt GLAD...

Den senaste tiden har det inte varit mycket glädje för mig, har hänt så mycket tråkigheter vilket jag måste komma vidare med...

Är så glad att ha både Dorte och Anneli i mitt liv, de töserna är helt otroligt underbara...   

Finns några bruttor till som får mig att kunna dra på mungiporna men tyvärr så känner inte alla mig riktigt, önskar att de gjorde det för det hade varit skänt att kunna berätta hela sanningen, men efter alla svek så vågar jag inte lita på folk   

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan knata till skolan...

Önskar alla en riktigt underbar dag...