Suck, ack och ve...

Blir så trött på att tjata och gnata men vad händer om man inte säger iferån??? Det blir rent jävla förbannat kaos!!!

Nu har en av sönerna sett till att dra på sig extremt förbud, inte kul för någon men inte tusan ska någon person få fria tyglar eller beröm för dåligt uppträdande.

Han kommer att bli riktigt sur och förbannad men han får vackert gilla läget som han själv dragit på sig, vi har regler hemma, samma regler har vi haft länge och reglerna är inte direkt extrema att leva upp till..

*Städa sina rum på söndagar, varannan söndag moppa och byta sängkläder.

*Gå upp i normal tid och komma i säng i lagom tid.

*Inget data eller tv-spels spelande innan de fått i sig frukost m.m

*Inget ätande i sovrummen (efter att vi hittat en hel del porslin i byrå m.m.)

*Datatid 2 timmar vilket kan utökas om man hjälper till hemma som att gå ut med hunden.

*Äta frukost, lunch och middag.

*Sköta sina saker, inte förstöra, ge bort eller byta utan vårt samtycke.

Att få sin andra pekskärmsmobil på 1 år, som man sedan gömmer för att slippa erkänna att man varit oförsiktig med och slarvat bort bakluckan är inget som jag ser med glada miner på...

Eller att försvinna iväg några timmar till något ställe som han vet att han inte får och sedan är uppkäftig när man ber honom komma hem är ju inte direkt en bra stil...

Jag har sagt ifrån att jag inte tänker tjata vareviga dag, istället har jag skrivit ut "reglerna" och satt upp på insidan av sovrumsdörrarna.

Ingen av barnen har direkta uppgifter att sköta i hemmet som att hjälpa till med städning, matlagning os.v så egentligen åker dom på en räkmacka genom livet men nu jäklar är jag trött på detta, straffet blir hårt denna gången och det är nog det enda som fungerar...

Yrseln har gått över men jag känner mig lite knas...

Tjingeling...